Att leva med EIPS

Jag önskar att människor kunde förstå att EIPS inte gör mig manipulativ, dramatisk eller uppmärksamhetssökande. Jag försöker inte vara ”för mycket”. Jag känner bara väldigt mycket.

Mina känslor kan slå till med en kraft som är svår att förklara. Kärlek kan kännas helt fantastisk, men rädslan att förlora någon jag älskar kan kännas outhärdlig. Sorg kan göra fruktansvärt ont och ilska kan ta över hela kroppen. Sånt som kanske känns litet för någon annan kan kännas enormt för mig.

Och tro mig – jag vet att jag kan reagera starkt. Jag kan ångra saker jag sagt eller gjort och vara väldigt hård mot mig själv efteråt. Men det betyder inte att jag vill såra någon. Ofta försöker jag bara överleva känslor som känns hundra gånger starkare än jag önskar.

Jag är inte min diagnos. Jag är inte manipulativ bara för att jag är rädd. Jag är inte dramatisk bara för att jag känner djupt.

Jag är en människa som känner, älskar, saknar, blir rädd och kämpar – precis som alla andra. Bara med känslor som ibland känns så mycket större än jag själv.

Kram N ❤️‍🩹

Läs mer